I lördags natt, just hemkommen från den första kvällens bravader öppnade jag balkongdörren i all hast. Det var kvavt, så jag ställde mig där i godan ro och söp in den ljumma natten och det sista av min salongsberusning. Jag kollade upp och plötsligt stod hon där, spanandes från andra sidan gatan.
Grejen med El Gótico, området jag bor i för tillfället, är att husen är höga och byggda tätt, tätt inpå. Det är som att vandra genom en labyrint på väg till skolan. Kommer jag någonsin ut härifrån undrar man, men så vips står man mitt ute på Plaza de Catalunya. Detta innebär bland annat full insyn i de andras bostäder, åtminstone om man bor en våning upp som jag.
Tanten stod alltså där, klockan 04 på natten i tron om att hon var helt maskerad bakom ett glest apelsinträd. Men nej nej, abuelita pobrecita! Jag såg allt, och bestämde mig dessutom för att ropa: "Hola!" Men då drog hon sig undan. Nu har jag sett henne lite då och då, mestadels nattetid och jag får the creeps VARJE gång. Visst, jag köper att pensionärer i allmänhet har mer tid över för spionering, men klockan 04 på natten? Om hon nu är så intresserad av inneboende kanske hon borde skaffa sig några egna??? Ska försöka smygfota henne så får ni se.
Hasta luego!
UPDATE: Två dagar senare fick vi kontakt, grannkvinnan och jag. "¿Hablas catalán?" var det första hon frågade. Hon förstod knappt vad jag sa, trots min tydliga artikulering (lovar). Jag fick alltså inte någon kännedom om henne utöver det faktum att hon har dålig hörsel. Nu har jag flyttat från El Gótico och jag saknar faktiskt min första abuelita i Barcelona..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar