En el comienzo todo era caos

Hola guapitos!

Att flyga med en så pass grav förkylning som härjar i min kropp var en upplevelse. Jag tycker rent generellt att det är lite spännande med fysiska smärtor sådär, var aldrig ett av de barnen som bröt benen varenda sportlov i Sälen. Men detta var fullkomligt OUTHÄRDLIGT. En halvtimme innan landningen i Barcelona böjde sig kvinnan i stolen bredvid sig fram med en tablett till mig. "Tugga, du måste andas!" uppmanade hon mig och en smak av mentol spred sig i min mun. Jag hade då frenetiskt tryck ihop min näsa och blåst kinderna stora under flera minuter. Hon berättade att flygpersonalen brukar rekommendera varma tussar intryckta i öronen...? Norwegians bästa huskur, någon som testat? Det enda häftiga med denna upplevelse sker just nu. Det är som att jag får lite mer djup i varje ljud allteftersom. När jag hunnit tänka "amen nu, nu släppte det ju helt!" så spricker det till i trumhinnan och vips! Inte visste jag att jag hade såhär bra hörsel.

Jag valde en luftkonditionerad taxibil och besparade mig en plågsam kamp med 25 kilos packning och en helsvart outfit i 28 grader. Bortsett från en däckad snubbe utanför porten fick jag ett positivt första intryck. Min gulliga hyresvärd Alvaro hasade runt med pajat knä och tofflor, visade mig lägenhetens olika delar och radade upp reglerna. Förutom Alvaro och hans fru bor här även Matt- en söt amerikan som pratar "un poco espanol" (dvs kan säga de tre orden och med världens mest påtagliga amerikanska dialekt som i denna låt: https://open.spotify.com/track/4JWzGfwe16VJHkv1CgkH4C)

Nu måste jag rusa, ska parkhänga med en tjej från Övik!!!! Världen är liten, eller så har alla norrländska hipstertjejer bara samma referensramar.

Un beso enorme