Noche de San Juan

¡Buena verbena! I efterskott då. Jag skulle egentligen ha postat detta inlägg i fredags, då det var Noche de San Juan. Som jag har förstått det så är det en viktig dag, speciellt för katalanerna. Alla köper coca och dricker cava. Sedan går man ut på gatan eller till stranden för att kolla på brasor och fyrverkerier.

Först ser det alltså ut såhär:

Och dagen efter såhär:

Detta är lite ironiskt med tanken på att hela högtiden symboliserar renovación, alltså förnyelse. Man ska slänga allt det gamla man vill bli av med i sitt liv och som ni förstår behöver detta inte nödvändigtvis vara något fysiskt (även fast jag gärna skulle bli av med hela mig ibland...). Verkar dock som att alla här tolkat det som recuperación, återvinning, istället...

Jag var i alla fall traditionsenlig och köpte både coca och cava (Lidl 1,8 euro?!?!! fuck alkoholmonopol). Ändå hamnade jag på en svensk midsommarfest på ett tak i Ravel. På vägen dit blev jag tillfrågad om kostnad per timme :-))))

Det var kul så länge det varade, vilket inte var särskilt länge för jag, Viggo och Tobias drog vidare ner mot stranden för att kolla på fyrverkerierna. Vid 03 drog vi vidare till en klubb där jag dansade/hånglade med en italienare vars namn lät som "cielo" (= himmel). Han var dessvärre inte särskilt himmelsk, men men. Jag får väl avancera allt eftersom.

Una taza de...

Agnes har då tänkt på allt. Mindre än 24 h innan min avfärd kom hon förbi med ilfart. Vi hann umgås en stund innan hon lämnade över en vacker avskedsgåva. "Åh, vilket fint pennskrin!" utbrast jag naivt, för inuti hade Agnes lämnat en handplockad tesamling speciellt anpassad för stunder då allt känns lite tyngre. Har redan testat en smak och den var så god att jag sparade påsen för att kunna köpa fler i något land där det finns annat än pan planco och juice bestående av 50% socker.

Testund har Barcelona i mund...

¡Mucho gusto!

Lägesuppdatering

Att flytta till Barcelona har varit långt ifrån 100 % romantiskt. Just nu är det faktiskt ganska jobbigt. Mina ben är täckta av myggbett och värmeutslag och för första gången på flera år får jag finnar. Luften är konstant kvav och ofiltrerad. Sommaren i city nittonhundra... nej fy fan. Jag ser redan framemot hösten.

Imorgon flyttar jag för tredje gången under en period av två veckor. Det är påfrestande att gång på gång pressa ner sitt liv i en resväska, bosätta sig hem hos någon annan och försöka skapa någon slags känsla av  hemtrivsel. Fortfarande vaknar jag dock med en förundran i kroppen. Det är den känslan som verkligen får mig att vilja kliva upp FÖR JAG BOR JU I BARCELONA FÖR FAN. Det är bättre än vilken ljuv dröm som helst.

Kram y saludos


PS. Har några underfundiga inlägg på lager. Håll ut!!!

Grannkvinnan

I lägenheten precis i jämnhöjd med min bor en äldre dam som har fångat min uppmärksamhet. Jag såg henne redan den första dagen, då stod hon lutad över sin balkong och utbytte några fraser med min hyresvärd Alvaro. Vid en första anblick kan hon framstå som vilken annan abuelita som helst (se bild nedan). Pösiga plagg i beiga nyanser, permanentat hår och munnen full av guldplomber. Hon har hängt upp både CD-skivor och den katalanska flaggan på balkongräcket. Men skenet bedrar, och detta med råge. Hon är inte your average pensionär. Eller så är det precis vad hon är??? Återkommer till detta längre fram.

I lördags natt, just hemkommen från den första kvällens bravader öppnade jag balkongdörren i all hast. Det var kvavt, så jag ställde mig där i godan ro och söp in den ljumma natten och det sista av min salongsberusning. Jag kollade upp och plötsligt stod hon där, spanandes från andra sidan gatan.

Grejen med El Gótico, området jag bor i för tillfället, är att husen är höga och byggda tätt, tätt inpå. Det är som att vandra genom en labyrint på väg till skolan. Kommer jag någonsin ut härifrån undrar man, men så vips står man mitt ute på Plaza de Catalunya. Detta innebär bland annat full insyn i de andras bostäder, åtminstone om man bor en våning upp som jag.

Tanten stod alltså där, klockan 04 på natten i tron om att hon var helt maskerad bakom ett glest apelsinträd. Men nej nej, abuelita pobrecita! Jag såg allt, och bestämde mig dessutom för att ropa: "Hola!" Men då drog hon sig undan. Nu har jag sett henne lite då och då, mestadels nattetid och jag får the creeps VARJE gång. Visst, jag köper att pensionärer i allmänhet har mer tid över för spionering, men klockan 04 på natten? Om hon nu är så intresserad av inneboende kanske hon borde skaffa sig några egna??? Ska försöka smygfota henne så får ni se.

Hasta luego!

UPDATE: Två dagar senare fick vi kontakt, grannkvinnan och jag. "¿Hablas catalán?" var det första hon frågade. Hon förstod knappt vad jag sa, trots min tydliga artikulering (lovar). Jag fick alltså inte någon kännedom om henne utöver det faktum att hon har dålig hörsel. Nu har jag flyttat från El Gótico och jag saknar faktiskt min första abuelita i Barcelona..

En el comienzo todo era caos

Hola guapitos!

Att flyga med en så pass grav förkylning som härjar i min kropp var en upplevelse. Jag tycker rent generellt att det är lite spännande med fysiska smärtor sådär, var aldrig ett av de barnen som bröt benen varenda sportlov i Sälen. Men detta var fullkomligt OUTHÄRDLIGT. En halvtimme innan landningen i Barcelona böjde sig kvinnan i stolen bredvid sig fram med en tablett till mig. "Tugga, du måste andas!" uppmanade hon mig och en smak av mentol spred sig i min mun. Jag hade då frenetiskt tryck ihop min näsa och blåst kinderna stora under flera minuter. Hon berättade att flygpersonalen brukar rekommendera varma tussar intryckta i öronen...? Norwegians bästa huskur, någon som testat? Det enda häftiga med denna upplevelse sker just nu. Det är som att jag får lite mer djup i varje ljud allteftersom. När jag hunnit tänka "amen nu, nu släppte det ju helt!" så spricker det till i trumhinnan och vips! Inte visste jag att jag hade såhär bra hörsel.

Jag valde en luftkonditionerad taxibil och besparade mig en plågsam kamp med 25 kilos packning och en helsvart outfit i 28 grader. Bortsett från en däckad snubbe utanför porten fick jag ett positivt första intryck. Min gulliga hyresvärd Alvaro hasade runt med pajat knä och tofflor, visade mig lägenhetens olika delar och radade upp reglerna. Förutom Alvaro och hans fru bor här även Matt- en söt amerikan som pratar "un poco espanol" (dvs kan säga de tre orden och med världens mest påtagliga amerikanska dialekt som i denna låt: https://open.spotify.com/track/4JWzGfwe16VJHkv1CgkH4C)

Nu måste jag rusa, ska parkhänga med en tjej från Övik!!!! Världen är liten, eller så har alla norrländska hipstertjejer bara samma referensramar.

Un beso enorme